top of page

”Jag kommer från staden Stryi i Lviv-regionen, och patriotisk uppfostran har varit en del av mitt liv sedan barndomen”, säger Yaryna Huk med anropsnamnet „Horobchyk“

  • Skribentens bild: Oleksiy
    Oleksiy
  • för 5 timmar sedan
  • 2 min läsning

Yaryna ”Horobchyk” Huk åkte på sin första rotation med Hospitallers i augusti 2023.


”Jag skickade in två ansökningar till bataljonen. Jag började skriva till folk, och de svarade: ’Just nu tar de bara läkare, det är svårt att komma in.’ Men till slut hörde någon av sig. Min vän Sobol frågade: ’Är du redo?’ Självklart sa jag ja – jag hade redan sagt upp mig från jobbet.”


Yaryna har ingen medicinsk utbildning – hon studerade arkitektur och arbetade senare som inredningsdesigner.


”Om det inte vore för den fullskaliga invasionen hade jag troligen inte gått med i bataljonen. Men nu, efter två år, har jag fått erfarenhet och kan inte sluta åka – det har blivit ett litet personligt uppdrag. Om du har färdigheter, bör du veta hur du använder dem rätt.”



Sedan dess har "Horobchyk" tappat räkningen på hur många rotationer hon gjort, men hon fortsätter regelbundet – en månad i tjänst, en eller två månaders paus. Ibland tar hon frilansuppdrag, men medger att det är svårt att välja dyra material åt kunder när man vet att pengarna kunde ha gått till donationer.


”Jag arbetar vanligtvis på stabiliseringspunkter eller i casevacs med kort evakueringslinje. På stabiliseringspunkter passerar många människor genom dina händer, och man känner sig mer delaktig. Det är avlastande eftersom det alltid händer något. I en casevac sitter man mest still. Det är särskilt svårt när man arbetar med folk man känner.”


”I början tog jag allt väldigt personligt, och det påverkade min hälsa. Nu tänker jag: ’Du gör något – och det är redan bra.’ För det mesta blir rotationerna bara arbete: om du kan hjälpa, hjälper du, för det finns alltid fler sårade.”



”Jag lever med planer och hopp om att kriget en dag ska ta slut. Men jag vill förstås inte att det ska sluta med vår förlust. Jag tror att vi till slut alla måste mobiliseras. Ingen vill att deras nära och kära ska vara där, men ingen vill heller leva under ockupation eller ständig beskjutning – så vi måste hitta den gyllene medelvägen.”


 
 
 

Kommentarer


bottom of page